Rent almanacksmässig har höstterminen börjat även om vädret
är fortfarande riktigt somrigt och soligt. I somras var jag ledig i hela fyra
veckor! I politiken, som i skolan, väljer man inte sin semestertid. Man tar
ledig veckorna utan sammanträden. Jag verkligen behövde denna vila efter mitt
första halvår som kommunpolitiker!
Jag känner att jag hann med mycket på dessa fyra veckor. Kvalitetsrikt
umgänge med barnen, flera utflykter och upptäckter runt om min stad Hässleholm,
nyttiga och miljövänliga måltider och en stor del löpträning. Och även fanns
det tid för reflektioner och insikter.
En förmiddag sprang jag i ett villaområde i Hässleholm. En
gammal Volvo stannade vid korsningen till vänster om mig. Damen i bilen såg
inte mig när jag skulle springa över gatan. Jag förstod det och väntade. När hon
sakta började köra tittade hon till höger och såg mig, hon bromsade hastigt,
lite skrämt. Då gick jag över gatan framför bilen. Så fort jag var på andra
sidan hennes bil kallade hon efter mig. Hon undrade var Björkvägen var. Jag
kunde inte komma på någon Björkvägen i Hässleholm. Damen i 60 årsålder var
orolig efter sin son som hade MS och som inte svarade i telefonen när hon
ringde. Hon sa att Björkvägen var i närheten av sjukhuset. Vi var någon halv
kilometer från sjukhuset. Hon behövde svänga till vänster, köra rakt fram i rondellen
och därefter ta första gatan till höger, just vid skylten ”sjukhus”. Jag pekade,
och visade med händerna, och rörde på hennes högra arm när jag pratade om
höger, och visade hur andra bilar körde, men jag förstod att hon inte hängde
med på instruktionerna. Hon klappade på passagerarsättet och undrade om jag
inte kunde följa med henne. Nåja, varför inte? ”Jag är snabb, jag är stark och
jag kan hjälpa damen” tänkte jag. Och satt mig i hennes bil. Så fort hon
startade bilen fattade jag att hon körde osäkert, extremt långsamt, bromsade 50
meter innan rondellen och var mycket försiktigt när hon skulle köra ut igen.
Jag spände mig lite och coachade henne under resan. Vi kom fram till sjukhuset
och jag frågade om hon orienterade sig nu. Hon såg ut fortfarande lika
förvirrad. Då plockade hon upp ett brev med adressen ditt hon skulle: Björkvägen…
i GÖTEBORG!!!!! ”Din son bor i Göteborg! Du är i Hässleholm! Du kan inte köra
till honom. Du ska nu vända och köra hem och fortsätta att ringa honom tills
han svarar, ok?”. Jag smög ut ur bilen med en känsla av vemod.
Åter hemma pratade jag med min familj, med min dotter som
cyklar till skolan varje dag, med min man som framför sina rättigheter vid
varje tillfälle när han kör. Ute i trafiken finns alla, de som följer alla
regler och är uppmärksamma och försiktiga men också de som är förvirrade och
letar efter en förlorad son, de som har sjukdomar som leder till förvirring, de
gamla, de berusade eller drogpåverkade, de som har fått en dålig nyhet eller är
nykära, alltså ALLA! Alla sorters människor! Som i alla situationer i livet det
finns enda en sak som du kan påverka, dig själv! Var varsam och agera försiktigt!
En annan dag var jag i Djupadalsparken, en mycket vacker park
i Hässleholm. Jag tränade löpskola, alltså hoppade indianhopp, skipping, hälkick
och alla konstiga krumelurer och löjliga rörelser fram och tillbaka. Vid stigen
runt parken cyklade en dam i 45 årsålder på en skruttig cykel. Hon startade och
bromsade lite klumpigt upprepade gånger, hon tappade balansen då och då och styret
skakade när hon cyklade. Jag blir alltid nyfiken när jag ser att folk
anstränger sig. ”Lär du dig att cykla?” frågade jag. Hon berättade att hon hade
fått ett jobb på äldreboendet i Vinslöv, och att hon skulle börja i augusti och
tänkte pendla med tåget från Hässleholm och cykla från stationen i Vinslöv till
boendet. Hon var glad och nervös över det nya jobbet, och hon kämpade och tränade
för att nu, i vuxenålder, lära sig att cykla! Hon fick lite råd om cykling och uppmuntran
för det nya jobbet och jag fick beröm för mina roliga rörelser. ”Det ser så
enkelt ut när du gör det!” sa hon J
Ett samtal med en främling som egentligen inte är så okänd efterallt. En av oss,
en som jag, invandrare, som blir oerhört glad över att få ett jobb, som är flitig
och investerar semestern i att träna inför det kommande jobbet, som anstränger
sig och sliter för att göra sitt bästa, varje dag, hela tiden för att bidra
till samhället där vi bor och tillhör. Målmedvetenhet och ihärdighet krävs för
att klara uppdraget. Hon har nu säkert börjat på det nya jobbet; jag är supersäker
på att hon kommer att lyckas där, lika bra som hon fixade cyklandet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar